Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig läkare, som hade hans fulla förtroende. Dennes diagnos var högst
oroväckande. Konstnärerna, hans vänner, följde med ängslan utvecklingen
under de tre år, som följde. När han fyrtiosexårig för alltid lägger ned
sina verktyg, faller sorgen vida. Boklund, den trognaste bland de trogna,
kunde ej bära slaget och blev aldrig mer sig själv, sådan vännerna kände
honom 1’rån lyckligare dagar. Gunnar Wennerberg, vilkens Gluntar så ofta
ljudit i slottets salar, tolkade i några märgfulla rader ett folks sorg och
saknad. Man erinrade sig nu ett uttalande av Scholander, att ingen, som
kände kungen, kunde annat än innerligt älska honom, och ännu tydligare
fastslås konstnärernas förlust av ett från samma håll stammande yttrande,
fällt flera år efter monarkens bortgång: »Kung Karl lyfte konsten och
hennes idkare till den betydligaste höjd de — i allmänhet taget — inom
vårt fosterland innehaft». Slutstrofen i A. T. Gellerstedts sorgekväde ger
ett samlat, gripande uttryck för de känslor, som den gången voro
förhärskande inom Karl XV:s konstnärskrets:
»Rese brödrafolken kungen
större, bättre ärestoder.
Vi ha rest i våra hjärtan
bilden av en vän och broder.»
UTOM OCH INOM KONSTAKADEMIEN.
Tillkomsten av den märkliga fotografien av Karl XV:s konstnärskrets
berodde närmast på en tillfällighet. De konstnärer som ej voro alltför långt
borta hade strömmat till huvudstaden med anledning av invigningen av
Nationalmuseum och den skandinaviska utställning, som då fyllde salarna.
Flera konstnärer hörande till kretsen kring kungen saknas dock. Egron
Lundgren t. ex., som fann klimatet i Sverige för frostigt, och som städse
drevs att söka upp länder, där sol och glädje ej voro beroende av
årstidernas växlingar. Han blev vår främste akvarellmålare och efter återkomsten
från Indien, där han på halvofficiellt engelskt uppdrag vistades under
upprorsåret 1858, fick denna värdesättning en internationell bekräftelse. I hans
utgivna anteckningar från ett rikt och nog så jäktat artistliv, lära vi bäst
känna denna den svenska konstens Aladdin, »som» — vi citera ur ett av
hans brev — »en gång hade sin lust att bland hoppande delfiner på klara
böljor kasta om skoten i den lätta segelslupen, nära att kantra, men nu
hellre sitter tyst och stilla i lugna viken och metar mört och abborrar».
Sv. folket genom tiderna IX. — 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
