Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att inom kort den unge
studenten Otto Lindblad
kunde övertaga ledningen.
Han gjorde sig berättigad
därtill icke blott som
dirigent, han var också
tonsättare av rang, verksam
inom flera genrer. Han
började snart anordna
konserter, där
programmet inte uteslutande, inte
alltid främst upptog
studentkörer. Till en början
var det mest tyska
kvartetter, småningom blevo
Lindblads egna
kompositioner huvudsak.
Lundensarnas besök i Köpenhamn
1842 skall ha givit upphov
åt sångföreningen där, två
år senare sjöngo svenskar
och danskar samman, och
då uppsalenser och
norrmän kommo med, ställde
också de sig under Lindblads taktslag. Hans och Lundasångens rykte blev
stort, och efter smärre utflykter vågade han sig nu på en sångarfärd
landet runt ända till Stockholm. Publiken blev även där förtjust och
kritiken imponerad. Färdens angivna syfte var att samla pengar till
Akademiska föreningens bygge. Den ekonomiska redovisningen godkändes icke
av vederbörande, vilka tyckas ha handlat småsinnat. Det gav upphov
till kvartetten »Sångfåglarna» (om korpen som stör deras bo) och till
Lindblads avflyttning från Lund. Till sångföreningen stod han fortfarande
i bästa förhållande.
Lindblad (porträtt se bd 8, sid. 341) är således den, som lagt grunden
till studentsångens stora popularitet. Huruvida han såsom tonsättare är den
mest representative är icke så givet. Han har skrivit körer som
»Kungssången» och »Stridsbön» (melodien ursprungligen satt till en obetydlig visa;
Som nyutnämnd lektor kom estetikdocenten Gunnar
Wennerberg 18i9 till sin gamla skolstad Skara, och
det var här en stor del av »Gluntarne» kommo till. De
komplettera bilden av hans rika och mångfacetterade
personlighet, som annars präglades inte blott av glatt
studentlynne utan också av patriotisk hänförelse,
religiöst allvar och en politisk och administrativ skicklighet,
som gjorde honom till en uppmärksammad
riksdagstalare, reformvänlig ecklesiastikminister och
mångin-tresserad landshövding. — Foto från 1870-talet.
Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
