Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Da rystes Luften convulsivisk af Raab fra Skibet og fra Landet, Huer og Hatte svinges
og Jubelen døer kun et Secund, for atter at bryde usvækket frem. Hvad der ligger i et
saadant Øieblik trodser enhver Beskrivelse; men hvad der her opleves i et Minut,
for-gaaer ikke i Maaneder og Aar ...», så skildrar ett danskt ögonvittne den scen, en samtida
reportagetecknare ovan dtergett i träsnitt: de svenska och norska studenternas ankomst
till Köpenhamn vid det nordiska studentmötet i juni 1862.
som efter något betänkande följt inbjudningen. Gemensamt begåvo de sig
till Lund (den 22/ö) , där höjdpunkten av festerna blev Strandbergs
»Vatici-nium». En deltagare berättar: »Då talaren ropade Finland, voro icke många
som icke kände en rysning gå igenom märg och ben. Hela föredraget var
dessutom så genomträngande och så afpassat, att alla rördes deraf...
Talaren hälsades med bravorop vid hvarannan rad. Nedkommen från
talarstolen, lyftades han eller rättare kastades i luften af de förtjusta åhörarne
och uppsteg för andra gången på ett af dryckesborden och deklamerade
med lika bifall sina verser». I själva verket, ingenting kan ge den svenska
eftervärlden ett så starkt intryck av stämningen vid dessa möten som
Strandbergs dikt:
»Finland! Så jag ville ropa
Och från eder allihopa
Få ett svar ur hjärtats grund.
Var jag stod, så såg jag glada
Blickar sig vid blickar rada,
Sol på varje pannas rund;
Men min åtrå var en annan:
Jag vill se ett moln på pannan,
Maka löjets gud från kannan
Undan, undan för en stund.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
