Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick tåget över till Köpenhamn, där festerna voro än ståtligare. Och
där kom det ögonblick den danska agitationen förberett. Hela skaran
samlades i Christiansborgs Ridehus, där Orla Lehmann höll sitt utomordentliga
tal, ett praktstycke av väl beräknad retorik. Han ryckte de andlöst
lyssnande unga med sig sats för sats, steg för steg, till dess han kunde avfordra
dem eden om fostbrödraskap i liv och död — till Slesvigs försvar — och få
till svar ljungande ja-rop.
Då »idén» skall anpassas för verkligheten, ingripa de egna intressena
hos dess bärare. Men det var en stor och vacker idé, som har så naturliga
förutsättningar, att den alltjämt är levande.
Studentmötena fortsatte, t. o. m. efter 1864, det sista hölls i Uppsala 1875,
och de förlöpte i det yttre icke mindre glansfullt än de tidigare, men för
skandinavismen hade de såsom vi ovan (i första uppsatsen i detta band)
sett icke längre mycken betydelse. Den hade tagits om hand av politikerna.
Om dessa möten endast voro en episod i den rörelse, som gett dem
upphov, så voro de dock synnerligen märkliga i flera hänseenden i studentens
historia. I Uppsala var verkan i det yttre måhända störst. Där hade 1843
börjat bäras fanor, och 1845 anlades den vita mössan av deltagarna. Där
grundades så en tidning »Studentbladet» och en skandinavisk förening,
båda kortlivade, men ur den senare framgick en allmän studentförening,
som i sin ordning föranledde, att »kåren» blev verklighet, fick organisation.
Uppsala var nog mera isolerat än Lund; för de flesta studenterna
därupp-ifrån var redan den långa färden en turistresa, som de inte drömt om, en
upptäcktsfärd, som gav nya intryck. Man gjorde jämförelser. En av
deltagarna 1845 (Bergman) skriver: »Studentlifvet i Uppsala har icke denna
glödande esprit, denna frisinnade rörlighet som i Lund». Och en annan
iakttagare (Lénström) finner, att medan uppsaliensarna äro allvarsammare
och grundligare, de »af mera sydländskt blod[!] eldade lundensarna» ha
»det ungdomsdjerfva, frisinnade och modiga», även »den mera glänsande,
ofta poetiskt intagande stilen», något som, väl icke utan skäl, till en del
tillskrives traditioner från Tegnér. (Man kunde här erinra om huru
Tho-mander och P. G. Ahnfelt i sin tidskrift »Gefion» (1832) tämligen strafflöst
skandaliserade sin fakultet, den teologiska, på ett sätt som i Uppsala nog
skulle ha haft allvarliga följder för dem.) Säkerligen berodde intrycket i
någon mån på att Lund tidigare kom med i rörelsen.
Gustaf Ljunggren skrev sedan (1852): »Det var som nu först lifvets
betydelse blifvit klar för mången, och jag känner mer än en, som med tåren i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
