Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wennerberg tillhörde
»Juvenalerna», ett kotteri
i Uppsala, som ville skilja
sig från den gemena
studenthopen men icke
genom några högre syften.
De aktuella frågorna tog
en »äkta juvenal» ingen
befattning med:
»Partier ger han knäveln,
ej är han skandinav,
studentföreningsdjäfveln,
den vet han inte af.»
Det är ju detta förakt
för tidens rörelser, som
skänkt juvenalen den
tidlöshet, som räddat bilden
från att åldras. »Men
kind och hjerta glöder och
öppen står hans famn» heter det, vilket betydde, att sällskapet var
strängt begränsat. I sin inledning till »Gluntarne» har Wennerberg
berättat om dess leverne; det var allehanda upptåg, som fick sin prägel därav
att alla medlemmarna voro med i dem. Man var fri från den kritiska
publiken, och med sitt snobberi ha juvenalerna fört ett mer än vanligt glatt
och uppsluppet ungdomsliv. Att de hyllat någon filosofi är inte bekant,
men de kunde instämt med Alexis (se ovan sid. 000); av tidens slagord var
»det estetiska» deras. De hade en glans omkring sig, även då de sedan
såsom ämbetsmän sutto i huvudstaden. Karl XV var just en kung för dem.
Men att ur deras krets någon framstående person utgått är ej bekant.
Wennerberg var den ende, han stod över de andra och kunde skildra dem.
På ett område voro juvenalerna verkligen estetiskt verksamma,
musikens. Wennerberg skrev för deras sångare en serie trior, som, då tenoren
försvann, måste bli duetter (skrivna 1847—50), mellan magistern och
glun-ten, den äldre och den yngre studenten, vilken senare dock legat sina åtta
år i Uppsala. Deras dialoger skulle nu ge det poetiska extraktet av alla
noveller och skisser och artiklar om studentlivet. Man måste då erinra, att
om universitetet förekommer här platt intet. Glimten somnar som bekant.
Wennerberg föredrager gluntar inför andäktiga
lyssnare. Själv ägde han en utmärkt baryton, som i
förening med hans effektfulla framträdande och lysande
föredragskonst kom beundrarna att trängas kring
honom. — Tuschteckning av J. Arsenius (jfr nästa bild)
omkring 1850. Uppsala universitetsbibliotek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
