Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han för en gångs skull besöker
en föreläsning, och magistern
konstaterar: »Det var strunt till
examen han tog till slut!» — Även de
stora stunderna i studentlivet
endast skymta någon sällsynt gång i
bakgrunden. Det är vardagslivet i
all sin begränsning »Gluntarne»
skildrar, allt är helt privat.
Wennerberg hade klart för sig
att språket skulle vara »det
vanliga»; men därmed var det ingalunda
självfallet för dåtiden, att stilen
skulle vara vardagens. Realismen
är i det hela starkare genomförd
än man skulle vänta — i
»Nattmar-chen», »Harpospelet» m. fl. — men
liksom för Bellmans samtida skylde
melodierna över detta.
De komiska styckena ha, liksom
i fråga om »Fredmans epistlar»,
blivit de mest populära; kvickheten
är inte alltid så slående, men en
godmodig humor ger färg åt
scenerna. Stämningen skiftar,
melankoli och svärmeri få sitt uttryck.
Och, fortfarande som hos den stora
förebilden, Bellman, — en god
imitation är »Impromptubalen» — ger
naturkänslan sitt inslag. Scenen är
väl ofta krogen — den bättre
krogen betonar Wennerberg — men
bäst finner han sig ute på
Eklunds-hof.
Om »Gluntarne» såsom antytt
inte uppröras av det oroliga
fyrtiotalets strömningar, så ha de en
En av Wennerbergs intima vänner J. G.
Arsenius har ritat denna bild av trion J. O.
Beronius, Wennerberg och Daniel Hwasser.
Wennerberg skrev själv följande verser till
bilden, som förträffligt återge gemytet och
jargongen i denna krets, där kvickheten,
punschen och sängen lika dyrkades av alla:
»Denna trio, grym att se,
År vid Gud, en charme att höra;
Hjärtat sitter i vart öra,
Blott de gnola, dessa tre.
Men den där infama skålen,
Som skall föreställa bålen,
Det är blott en fantasi
Med helt litet bischoff i.
Han till höger, han vars min
Säger mer än hundra andras,
Värd att älskas, van att klandras,
År bror Hwasser — skål, ditt svin!
Men den där infama skålen etc.
Centrum uti detta lag,
Han med borstiga peruken
Och med glaset mitt för buken,
Det är ingen ann än jag.
Men den där infama skålen etc.
Och den tredje utan glas
—-Trösten er, det står på brickan,
Eller har han det i fickan? —
Det är Sveriges bäste bas.
Men den där infama skålen etc.
Vad de sjunga vet jag ej,
Lika gott kan det ock vara,
Ty i skönhet lär del svara
Mot artistens konterfej.
Men den där infama skålen etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
