- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 9. Vid 1800-talets mitt /
391

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stockholmspubliken, måste vi
konstatera, att den hade ganska litet
kvar av Shakespeare,
översättningen (på prosa) var utförd av
äre-minnesförfattaren P. A. Granberg,
som tagit sig mycket stora friheter
med texten »för att ej», som han
uttryckte sig i sitt företal,
»framställa originalets former med
sådana proportioner, som möjligen
kunde åstadkomma något
obehagligt intryck». Resultatet av denna
hans välmenta strävan var, att
dramat så gott som fullständigt
förlorat sin ursprungliga prägel och i
stället fått tycke av ett
sentimentalt intrigdrama i något förbättrad
Kotzebue-stil. Så har det
säkerligen också spelats. Betecknande är,
att man, som ovan nämnts, givit en artist från den gustavianska perioden
som Lars Hjortsberg Horatios roll; det berodde tydligen på att man ansåg
Horatio som en »confident», sådan som den franska tragedien alltid
använder. Kritik mot översättningen uteblev ej heller. Med ungdomlig indignation
skrev Lorenzo Hammarsköld till sin danske vän Molbech: »Granberg hade
på det liderligaste tillhunsat pjäsen, men detta stora mästerstycke kan aldrig
totalt förstöras, och det som var kvar var tillräckligt för att väcka en
förtjusning, som vår teaterpublik aldrig förr erfarit och vilken övertygat
direktionen att vill man vidare ha fullt hus, måste man ge pjäser av annan
anda än dem, med vilka man hittills trakterat oss».

Det gick också mycket riktigt så som brevskrivaren antytt:
teaterledningen såg sig nödsakad att helt förnya repertoaren. Ett försök att
återigen blåsa liv i Leopolds »Oden» misslyckades och visade, att publiken
tröttnat på den gamla tragedien; man måste slå in på nya vägar. Teaterchefen
Åkerhielm hade redan visat sig benägen för att låta ungdomen få rycka
fram i första ledet, då han i september 1820 lät den blott nittonårige, knappt
ur elevskolan utsluppne ynglingen Olof Ulrik Torsslow gå in i Hamlets roll,
sedan Åbergsson lämnat den kungliga scenen för att överflytta till Göte-

Olof Ulrik Torsslow var överlägsen som
skådespelare, men han hade utomordentlig
betydelse också som scenisk instruktör, lärare och
teaterledare, och han var verksam även som
dramatisk författare, översättare och
bear-betare. — Litografi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/9/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free