Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernhard von Beskow ansåg, att
Deland i sin art var förträfflig. Av
presskritiken berömdes han för sin
sällsynta förmåga att förena »en
lycklig komik och ett naivt lugn».
Detta uttryck syftar tydligen på
hans ovanliga talang att alltid, även
i de mest oväntade situationer,
bevara ett trumpet och oberört allvar,
som genom sin välberäknade
kontrastverkan gjorde en briljant
komisk effekt. Nyckeln till denna
hans förmåga låg i hans personliga
temperament. Han var nämligen
till lynnet snarast en melankoliker,
som levde ensam och sällan eller
aldrig hade någon beröring med
sina kolleger vid scenen. Ett mycket olyckligt, omsider under bedrövliga
omständigheter upplöst äktenskap gjorde honom till fulländad misantrop, vilket
dock ingalunda hindrade honom att ända till sjuttiofem års ålder förnöja
publiken med sina torroliga kälkborgartyper.
Vid sidan av den reguljära teatern levde under hela förra hälften av
1800-talet och till och med ännu längre fram i tiden en amatörteater av
icke ringa betydelse. Delvis gick denna tillbaka på traditioner från
1700-talet, då ju benägenheten att spela teater från hovet spritt sig även till de
borgerliga kretsarna i huvudstaden. Om den allmänna teaterpassionen i
början av 1800-talet skriver med strängt ogillande den herrnhutiskt
inriktade kyrkoherden i Skeppsholmskyrkan Jöns Persson Häggman i dec. 1809:
»Det är märkvärdigt, att folk av alla klasser dessa år varit så häftigt begivna
på teaternöjen. Man uppförde komedier nästan i alla ordenssällskap —
vilka dock ej äro få till antalet —, man spelte dylika narrspel i privata hus
och samkväm och även på slottet. Det berättades, att någon bland
riksdags-bönderna en afton varit uppe på slottet och gått där uti gångarna, då han
blivit införd i Carl XIII:s rum, varest denne skröplige konungen själv
agerade tillika med flera av dess hov. Man hade upprättat teaterhus även i
landsorterna. I Linköping var ett genom herrskapernas sammanskott upp-
i.lag har aldrig sett ’Hittebarnetmin bror,
ty när Conjander kommer in i första akten
börjar jag skratta sd förb—t sd att ögonen
krypa ihop; och sd ser jag rakt intet af hela
piecen». — Ur »Minnen från 1870», av C. L.
H. T hulstrup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
