- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 9. Vid 1800-talets mitt /
407

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elise Hwasser som Hjördis i Ibsens »Härmännen på Helgeland», en roll där hennes konsts
»imposanta och poserande storhetsprågeh väl kom till sin rätt (till vänster) och i en
salongskomedi (till höger). — Fotografier i Drottningholms teatermuseum.

Den siste romantikern på svensk scen var Axel Elmlund, som började
sin bana på hösten 1862, nio år efter Edward Swartz’ Hamlet-debut. Han
vann redan från början publiken genom sin ståtliga apparition, blev ytterst
populär och fick mängder av roller. Berömd blev han särskilt som hjälten
i Edvard Bäckströms historiska skådespel »Dagvard Frey», det stycke som
Kungl. Dramatiska Teatern uppförde samtidigt med att Strindbergs »Mäster
Olof» blivit refuserad. Då man efteråt bedömer teaterledningens hållning i
detta fall, måste man emellertid erinra sig, att den måste taga behörig
hänsyn till vad teatern med sina disponibla skådespelarkrafter kunde spela och
vad den måste anse ligga utom sin räckvidd. För Mäster Olofs roll fanns
ingen annan kraft tillgänglig än Elmlund; men det var lätt att inse, att en
skådespelare med Elmlunds läggning aldrig skulle kunnat levandegöra den
Strindbergska gestalten, ja kanske icke en gång läsa rollen med dess kärva
och rättframma prosa. Dagvard Freys roll med dess sentimentala och
patetiska lyrik låg däremot briljant till för honom och lovade teatern en
säker framgång. Refuseringen av »Mäster Olof» måste därför ses från
teaterkansliets synpunkt: vad man tänkte om stycket betydde mindre än
vissheten om att man icke skulle kunna spela det på ett tillfredsställande sätt.
Denna synpunkt måste tagas i betraktande, då man bedömer det Strind-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/9/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free