Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Viktor Rydberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satte på honom den svarta dräkten och fällde ned den vita
skjortkragen över tröjan, kände han så väl, att det ej
var mors hand utan en annan, mycket hårdare och
ovarsammare.
Hela livet igenom stod moderns bild klar för Viktor
Rydbergs själ. Därför kunde han också, då han blev en
stor diktare, gripande skildra en mors kärlek. Så lyder
en dikt av honom:
»Vill du något gott, mitt barn, hon intet gott dig nekar.
Vill du leka, lilla vän, hon gläds åt dina lekar.
Gå till henne, lider du: hon ömmar för din smärta.
Gå till henne, är du trött, och sov vid hennes hjärta.»
Viktor Rydbergs far, som varit en hurtig, kraftig man,
bröts alldeles genom hustruns död. Han kunde ej tänka
på annat än henne, och stundom tog han den lille Viktor
med sig ut på kyrkogården och stannade där med gossen
hela natten igenom. Allt underligare blev hans lynne,
han kunde varken se till barnen eller sköta sin tjänst. Till
sist måste han också ta avsked. Den nye
fängelseföreståndaren flyttade in i familjen Rydbergs bostad, och
barnen skingrades åt olika håll och fingo förmyndare,
som bestämde allt angående dem.
Till en början bodde Viktor hos en lasarettssyssloman,
men så utbröt en eldsvåda, som lade hela lasarettet i aska.
Vem som den aftonen tog honom i hand och drog
honom med sig ned för trapporna ut på gatan och genom
den vilda trängseln, kom han sedan ej ihåg. Han mindes
blott, att han plötsligt befann sig på en tyst, öppen plats.
Därifrån kunde han se elden, som småningom antände
hela stadsdelen. Det var, som om hela himmelen stått i
lågor.
Gossen, som aldrig sett en eldsvåda, trodde, att all
världen brann och att den yttersta dagen var inne. Men
han var ändå ej så rädd. Han bara längtade att få vara i
närheten av det gamla hemmet, ty där var det liksom
lättare att komma ihåg allt, vad modern sagt honom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:08:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svforfga/1/0010.html
