Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guds mäktiga skydd. Det var inte långt till slottet, och
snart satt gossen där på vallen, med eldhavet nedanför
sig. Men Viktor var ej ensam där. En vänlig hand
fattade tag i honom, och en mild stämma bad honom följa
med in i byggningen. Det var landshövdingens fru, som
nu hade sin bostad i slottet. Hon tog hand om den lille
pysen över natten, och så kom det sig att Viktor än en
gång fick sova i den gamla barnkammaren.
Kort därpå fick gossen sitt hem hos en fattig änka vid
namn Sara Ottergren. Enkelt och tarvligt hade hon det,
men det gjorde ingenting, ty hon var en god människa
och höll innerligt av den lille gossen.
Förståndig och klok var hon också, så att hon inte
skämde bort honom. En gång, då Viktor utan lov
stannat borta hos en kamrat över natten och kom hem
mycket strykrädd om morgonen, tog hon först mot honom
med en varm omfamning och utropet: »Är du här, min
välsignade gosse?» Men sedan gav hon honom en
ordentlig risbastu för hans olydnad. Om vi riktigt vilja
föreställa oss Sara Ottergren, så kunna vi tänka på den rara
mor Gertrud i »Lille Vigg». Det är alldeles tydligt, att
Viktor Rydberg tänkt på sin fostermor i Jönköping, när
han skrev den sagan.
Sara Ottergren lärde Viktor läsa. Snart visade han ett
mycket stort intresse för böcker och läste allt, vad han
fick tag i. Mest hemmastadd blev han emellertid i bibeln,
ty därur läste han högt varje kväll för fostermodern, då
denna slutat sitt arbete.
Det var mycket illa för gossen, att han ej fick stanna
kvar hos den goda kvinnan. När han var elva år, fick
han byta om hem — varför vet man egentligen ej. Han
blev nu inackorderad hos en muraränka, med vars son
han var skolkamrat. Det var ett lika torftigt hem som
Sara Ottergrens, men först här for gossen illa, ty ingen
höll av den lilla bleka, magra stackaren. Han vågade ej
äta sig mätt, och när han skulle begära ljus på kvällen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
