Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Snoilsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<peom>
»Vem är hon med stämman den veka,
som ville, men nänns inte neka,
som vill, men kan ej bli sträng?»
<peom>
sjunger Snoilsky en gång, då han tänker tillbaka på
barndomen och den älskade modern.
Snoilskys barndomshem var beläget mitt emot
Centralstationen i Stockholm på den plats, där nu
Centraltryckeriet reser sig. Men hur annorlunda såg där ej ut i
gossens barndom, på 1840-talet! Huset med de gammaldags
förnäma gemaken var omgivet av en trädgård, som
Snoilsky skildrar så:
<peom>
»Det var en trädgård då, med många
och sköna träd, med sval berså;
bland skumma gränders kvava ånga
en solig, paradisisk vrå.
Pioner stodo och tulpaner
på vakt kring rika jordgubbsland,
dit stora, mogna astrakaner
från grenen föllo ned ibland.
Här fick inbillningskraften svärma
liksom i en förtrollad värld
och bada sig i ljus och värma
och sadla sagans häst till färd.»
</peom>
Hela sin barndom tillbringade Snoilsky emellertid inte
här. Hans mor var anställd som hovdam hos
änkedrottningen Desideria, och som drottningen långa tider
vistades på lustslottet Rosersberg, kom familjen Snoilsky att
en del av året uppehålla sig där. Här gällde det att vara
mycket tyst och stilla, så att man ej störde den gamla
drottningen. I dikten »Rosersberg» av Snoilsky heter
det:
<peom>
»Pilten går med fjät försagda
tyst på föreskriven sed
uppför trappor mattbelagda
mellan urnors dubbla led.
</peom>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
