Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Pontus Wikner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rasa med sin bror. Alla djuren på gården höll han
mycket av, han byggde »palats» åt katterna och blev
högst bedrövad, då någon på gården berättade honom,
att en liten tjurkalv, Trygg, som var hans favorit, säkert
skulle dö, om nackskinnet bleve riktigt tjockt på honom.
Var dag gick Pontus till Trygg och kände ängsligt efter,
hur det stod till med hans nackskinn. Men det var ingen
fara med Trygg — han levde och frodades.
En gång inbillade den äldre brodern den 6-årige
pysen, att på en viss bestämd dag ett luftskepp skulle
komma ned från himlen och hämta honom med sig. Som
konung skulle han följa med skeppet till världens yttersta
gräns in i himlens rike. Pontus trodde blint på vad
brodern sade, men var inte alls rädd utan bara glad, och
aftonen innan skeppet skulle komma, gav han bort alla
sina leksaker. Inte behövde han dem nu, när han skulle
flytta in i den strålande himlavärlden däruppe! Men
bittert besviken kände den lille sig, då han följande dag
förgäves fick vänta på luftskeppet. Spejande mot det blå
låg han timme efter timme på gräsvallen i trädgården. I
var sky med underliga former, som drog förbi, väntade
han att få se sitt himlaskepp.
Utom av fadern undervisades Wikner i folkskolan i
socknen, och här fick han en god grund. Hemma
studerade han för sig själv både tyska, engelska, latin och
grekiska. Helst ville han bli präst, när han blev stor. Ibland
vandrade han ut i skogen, ställde sig på en sten och
låtsades, att han predikade för en stor skara människor.
Någon gång skrev han ned sin predikan, och så kommer det
sig, att vi ännu äga en av de predikningar han höll som
tolvårig gosse. »Gud är kärleken» handlar den om, och
en av vår kyrkas biskopar har om den yttrat, att »den nog
kunde hållas i en kyrka än i dag».
Då Pontus var 12 år gammal, erbjöds han av en
släkting i Göteborg, en skräddarmästare Cederblad, att
komma och bo i staden. Fadern var mycket glad över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
