Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Pontus Wikner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anbudet, och så skickades gossen på en skuta ned till
Göteborg. Skepparen hade lovat föräldrarna att se till, att
gossen kom ordentligt fram, men höll inte sitt löfte utan
lämnade honom att på egen hand söka reda på
släktingarna. Där stod han, tolvåringen, alldeles ensam i den vilt
främmande staden! I ena handen hade han i ett knyte
allt, vad han ägde här i världen — litet kläder och en
silvermatsked, som han fått i faddergåva — och i den andra
bar han en bytta smör, som föräldrarna skickat med som
present till släktingarna. Gata upp och gata ned
vandrade han, skyggt frågade han än i det ena huset, än i det
andra, om man visste, var Cederblads bodde, men
ständigt fick han nej. Slutligen råkade han lyckligtvis på en
person, som kunde ge honom någon ledning, och så kom
han till målet.
I skolan gick det utomordentligt bra för gossen,
lärarna häpnade över hans begåvning, och vid läsårets slut
fick han A i alla ämnen utom ett, däri han fick AB. —
»Vilket ämne var det du inte kunde?» frågade honom
hans släkting, då han hörde, att han i ett ämne ej fått mer
än AB!
Efter någon tid kunde ej Pontus få bo kvar hos
släktingarna, som emellertid visat honom mycken välvilja,
utan han måste ta sig fram på annat sätt. Det var nu den
gamle befallningsman Nordberg erbjöd sig att hjälpa
honom. Men gossen måste också försöka förtjäna något
själv. Han gick och läste läxorna med yngre skolpojkar
och fick 25 öre i timmen därför. Vidare erhöll han s. k.
matdagar hos olika familjer i staden. Säkert var det ej
alltid så lätt och roligt att på detta sätt få sitt uppehälle.
Julen 1851 fick Wikner en mycket kärkommen gåva
hemifrån: en bibel i två delar, inbunden i starkt
skinnband. Den bibeln begagnade sedan Wikner hela sitt liv.
— Fastän skolan och kamraterna lade mycket beslag på
hans tid och intresse, så gingo hans tankar och längtan
som förr upp till Gud, och när han kort efter sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
