Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läsning. Hon kände sig så lycklig, när hon fick sitta bredvid
modern och läsa högt den ena delen efter den andra av
Nösselts allmänna historia för fruntimmer. Allra mest
tyckte hon om första delen med alla sagorna från
Greklands hjältetid. Hon var strålande glad, när hon kom
till det ställe, där det berättas, hur Odysseus kom hem
och sköt ihjäl alla Penelopes fräcka friare, men hon
hoppade gärna över skildringen av hur Andromake tog
avsked av Hektor, ty då kunde hon ej låta bli att gråta.
— Andersens sagor, Fritjofs saga och Fänrik Ståls
sägner lärde hon sig att tycka mycket om, men hon var
också förtjust i Walter Scotts historiska romaner och i
äventyrsböcker av olika slag. — Emellanåt kunde hon
så försjunka i sin bok, att hon alldeles glömde bort
syskonen, som stojade omkring henne. Hade hon ej varit
tvungen att ligga så mycket, så hade föräldrarna naturligtvis
icke låtit henne vara så i fred med sin bok.
Ofta satte hon ihop små teaterpjäser för dockorna och
uppförde dem tillsammans med en yngre syster på en
liten dockteater. Men ingen fick se på föreställningarna,
allraminst bröderna, som naturligtvis inte begrepo sig på
dockor och sådant där.
Småningom började Selma Lagerlöf även skriva
andra saker, särskilt sagor och berättelser. Men de
berättelserna voro inte alls sådana, som hörde hemma på
Mårbacka gård, utan liknade dem hon läst i sina många
böcker. Alltmer roade det henne att »författa», och
hon berättar, att hon slutligen skrev fullt vartenda
pappersark hon kunde komma över med sagor, berättelser
och teaterpjäser. Vers skrev hon ej så mycket — det
var alldeles för fint och högt för henne, det kunde bara
de stora skalderna göra.
Men så en dag, när hon stod under det gröna
lindvalvet bakom trädgården, kom ett par rim henne på tungan:
Det är så mörkt under lindarna,
så ängsligt tyst i vindarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
