Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos sig. Han kan drömma och dikta vekt och fagert —
vi tänka t. ex. på »Min guddotter» — men han kan också
sjunga så manligt och kraftigt, att man kommer att tänka
på den gamla dalasången »Mandom, mod och morske
män finns i gamla Sverige än».
Starkast träder oss dalkarlen Karlfeldt till mötes i »En
envis dalkarls visa», däri det bl. a. heter:
»Jag tror väl knappt jag mig själv bedrar,
om jag håller för visst, att min ättefar
drog ut med Peder i Vibberboda;[1]
och känner jag rätt
en dalamans sätt,
så vill jag förmoda
han höll sig, där skäktorna regnade tätt.
Och själv vill jag gå — fast en stackare stor
jag är inför den, som i höjden bor —
med nacken rak under hatten.
Och samma lynne du nog förnam,
var helst du gick fram
vid de stora älvarnas vatten,
från Långhedens mur till Salfjällets kam.
Och den som kan öppna med fromhet sin mund
och bedja en bön av sitt hjärtas grund,
han må väl önska:
Giv alla dem, som vid älvarna bo,
förnöjsam ro,
låt landet grönska,
men fyll det främst med mandom och tro!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>