Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustav Geijer. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dit också Sten Stures äreminne, allt efter som det skrevs,
ark efter ark, nedsteg. Att bibehålla hemligheten var
ej lätt i ett hus, där alla voro vana att veta om
varandras göromål. Likväl lyckades det mig utan
förtrogen, och en vacker afton sänkte jag med darrande
hand och klappande hjärta mitt arbete, renskrivet och
häftat, omslaget och förseglat, i den dunkla gömma,
varur det med nästa morgonrodnad skulle avgå per
posto till Parnassens höjder. Det kunde hemma ej
inskrivas i postboken utan att väcka uppmärksamhet. Jag
bemäktigade mig därför, sedan postgumman om kvällen
gått, hemligen nyckeln till postväskan, rodde ensam tidigt
följande morgon över Klara älv till nästa postgård och
fick sålunda mitt paket inskrivet och avsänt.»
Hösten, som nu följde, tillbragte Geijer hemma. En
dag i början av december månad fick han i Post- och
Inrikestidningarna se en uppmaning från Svenska
akademiens sekreterare, att den författare, som till valspråk
över sin tävlingsskrift i Svenska akademien använt några
angivna versrader av den latinske skalden Horatius,
skulle ge sig till känna hos honom. Geijer förstod ej,
vad saken betydde, och såg så upprörd ut, att hans syster
Jeanne-Marie frågade honom, varför han blev så röd i
ansiktet. — Han besvarade samma dag uppmaningen och
fick då genast i brev från dåvarande sekreteraren,
Rosenstein, veta, att han vunnit akademiens stora pris. »Jag
störtade», berättar Geijer, »med det öppna brevet i hand
in i mina föräldrars rum. Deras överraskning var stor
och i början stum. Min goda mor slöt mig till sitt hjärta,
mina syskon omfamnade mig.» Den dagen fick Geijer
också mottaga en smekning av sin far, något, som var
mycket ovanligt. — Kapten Rappholt blev så förtjust,
när han tidigt en morgon fick höra, att hans käre Erik
Gustav, som han många år undervisat i musik, vunnit
en sådan framgång, att han måste hitta på något extra
roligt. Han gick genast in till sina bröder, gamla ogifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
