Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Olov Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dröjde det ej, innan Wallins poetiska anlag började
visa sig. Dessa hade för övrigt föräldrarna redan lagt
märke till i hemmet, och inom Wallinska släkten berättas
det en liten lustig historia om när man första gången
spårade dem. Föräldrarna fingo en dag främmande till
middagen, och som det ej fanns plats vid bordet
för den lille Jan Olov, fick han äta vid en kista, som
stod i rummet. Då han som vanligt skulle läsa till
bords, knäppte han ihop sina små händer och bad:
I Jesu namn gå de till bords,
jag till min kista
äta och dricka på Guds ord,
Gud låte det aldrig brista!
När Johan Olov var 10 år gammal, diktade han en
välkomsthälsning på vers till fadern, som återvänt från
kriget, och då han blev något äldre, fick han en dikt:
Till mina Hulda Föräldrar införd i en Falutidning.
Tillsammans med några kamrater stiftade han en liten
förening, som skulle syssla med läsning och
författarskap. Till valspråk antogos orden »Sanning och Dygd»,
och villkoret för att man skulle bli antagen till medlem
var, att man skulle iakttaga ett »sedligt och anständigt
uppförande». Wallin blev snart den mest framstående
i sällskapet, och när han vid 15 års ålder lämnade Falu
skola för att fortsätta studierna vid Västerås
gymnasium, hade både lärare och kamrater klart för sig, att
han var en ovanligt begåvad yngling.
Oaktat den välvilja, som visats gossen i Falun, hade
han mången gång haft svårt att dra sig fram där, men
ännu mycket värre skulle det naturligtvis bli för honom i
Västerås, där föräldrarna ej hade några bekanta och dit
det var för långt att sända matsäck. Också såg sig
Wallin till sin sorg tvungen att avstå från att följa med
kamraterna. I stället slog han sig ned hemma och sökte
förtjäna penningar genom att läsa med yngre gossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
