Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Olov Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under de senare åren av sitt liv var Wallin så
överhopad av arbete, att han nästan dignade. Därtill kom,
att han var allt utom frisk. Den vacklande hälsan gjorde
honom särskilt ömtålig för andras omdömen, vilka, då
de ej sällan voro förestavade av avundsjuka och
bitterhet, rätt ofta blevo mycket orättvisa. I några
anteckningar, som han efterlämnat, yttrar han bland annat:
»Kanske har ett stort fel legat i mitt sätt att
framställa, vad jag ansett rätt eller nödigt; jag har i sådant
fall aldrig haft några konsiderationer men gått rakt på
saken så, som jag uppfattat den. — — — Den hastiga
lycka jag gjort i levnadsväg, det tidiga bifall jag vann
på författarbanan, det oavbrutna tillopp jag haft som
predikant har väl ock i sin mån verkat avund här och
där. Jag brydde mig ej därom, så länge hälsa, mod och
kraft stodo bi. Men när jag, nedtryckt av oavlåtliga,
olikartade bördor, kände mig tillika sjuk och svag, när
jag av bitter erfarenhet lärde känna människornas
benägenhet att ej blott glömma men även lasta det bästa
man kunnat här i världen: då tyckte jag ofta, att jag
levat förgäves, och längtade bort från den stormiga
banan. Huru denna längtan skall uppfyllas, vet Gud
allena. Han uppehälle mig emellertid, Han, som
utrannsakar och känner mig. Han är ej blott mildare, Han är
ock rättvisare än människor. Det är min ödmjuka
förtröstan.»
På sista tiden talade Wallin flera gånger om att söka
sig ett pastorat på landet och lämna staden och alla sina
befattningar, och vid ett tillfälle var han alldeles bestämd
att söka Leksands pastorat. Detta blev allmänt bekant
och väckte mycken sorg i Stockholm. En dag under en
fest på slottet kom Karl XIV Johan bort till Wallin och
frågade, hur han befann sig. Wallin började klaga över
att han kände sig gammal och skröplig och sade, att
han längtade efter vila. Konungen, som var äldre än
han, började också beklaga sig och önskade sig även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
