Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredrika Bremer var föd 1801, i Finland. Redan
några år därefter flyttade emellertid hennes far,
brukspatron Bremer, över till Sverige. Han hade där inköpt
egendomen Årsta i Stockholms skärgård, nära havet och
ej långt från huvudstaden. Det var här, i det
egendomliga gamla sextonhundratals-slottet med sitt trapptorn,
sina tjocka murar och höga fönster med helt små
blyinfattade rutor, som Fredrika Bremer och hennes syskon
växte upp. Trakten var mycket vacker, och från de övre
våningarna i slottet hade man en vidsträckt utsikt över
skog, ängar och åkrar.
Föräldrarna voro förmögna, och man tycker, att den
lilla barnskaran — två gossar och fyra flickor — skulle
ha haft ett riktigt lyckligt hem. Men så var det ej.
Visst älskade brukspatron Bremer och hans hustru sina
barn, men de förstodo sig ej på dem och voro dessutom
tidvis, t. ex. under vintrarna i Stockholm, mycket litet
tillsammans med dem. Därtill kom, att brukspatronen
hade ett mycket strävt och häftigt lynne. Han var själv
gruvligt ordentlig och punktlig och straffade genast
varenda liten försummelse i den vägen. Honom voro
barnen ibland så rädda för, att de skyndade att gömma sig,
när de hörde honom komma. Modern åter var mycket
road av sällskapsliv och romanläsning och begrep ej,
hur barnen längtade att få rå om henne. De, som
egentligen hade vård om dem, voro en finsk tjänarinna, gamla
Lena, och guvernanten. Den senare höllo de alla
riktigt mycket, av.
För sina barns uppfostran hade fru Bremer en gång
för alla gjort upp tre regler: de skulle aldrig få höra
talas om något ont eller fult, de skulle framför allt
undervisas i de främmande språken, musik, ritning och
dans, och de skulle äta så litet som möjligt, det senare
för att bli kvicka till förståndet och spensliga och fina
till gestalten.
Kl. 8 om morgonen skulle Fredrika och hennes systrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
