- Project Runeberg -  Svenska författare / Del II /
57

(1924-1925) Author: Marie-Louise Gagner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dagarna förflöto på samma enformiga sätt som förut.
Som fadern jämt ville se döttrarna omkring sig, kommo
de ej egentligen att få ägna sig åt husliga göromål, något
som naturligtvis hade varit både roligt och uppfriskande
för dem. I stället musicerade, broderade och sällskapade
de. »Broderande på en evig, grå halsremsa», säger
Fredrika Bremer, »domnade jag även i mina livligare
krafter, i min håg att leva.» Hur trängtade hon ej
att få göra någon verklig nytta i livet, att få
användning för sin begåvning! Ett par gånger föresatte hon
sig att be föräldrarna om lov att bli sjuksköterska, så
att hon skulle kunna ägna sig åt sjukvård bland fattiga,
men då hon visste, vilket oblidkeligt nej som skulle
möta henne, gav hon upp den planen.

Allt dystrare blev den unga flickan till sinnes, allt
mörkare tycktes henne livet. Vart hon vände sig, upptäckte
hon sorg och lidande, och slutligen började hon tvivla
på att det fanns en god och rättfärdig Gud. Och då
först var hon riktigt, riktigt olycklig. Men på samma
gång lärde hon sig att innerligt förstå och lida med alla
i världen, som ledo — ej blott med människorna, utan
även med djuren.

Hade hon blivit stående där och bara grubblat över allt
det onda, svåra, som finns i världen, så hade hon säkert
dukat under själv. Men nu följde hon i stället en röst
i sitt inre, som bjöd henne, att fastän hon ej riktigt kunde
tro på Gud, försöka lyda hans bud och gå ut och hjälpa
olyckliga människor, som kommo i hennes väg.

Sådana mötte hon också snart nog. Särskilt blev hon
i tillfälle att lindra nöd och hjälpa sjuka under ett par år,
då hon tillsammans med sin syster Agathe även om
vintrarna vistades på Årsta, under det den övriga familjen
var inne i Stockholm. Så långt hennes förmåga sträckte
sig, blev hon de fattigas läkare, vårdare och hjälpare
runt omkring på godset. Hon gav bort nästan allt, vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:08:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svforfga/2/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free