Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgonstunden. Den påminde henne om länge sedan
flydda dagar, då hon tillsammans med sina föräldrar och
syskon besökte julottan. Hon hörde åter psalmen »Var
hälsad, sköna morgonstund» och sjöng med av fullt
hjärta.
Det var den dagen mycket kallt, och Fredrika Bremer
förkylde sig i kyrkan. Redan följande dag sjuknade
hon i lunginflammation. Snart blev det klart för hennes
omgivande vänner, att slutet var nära. Emellanåt
förrådde några ord, att hon led mycket, men mitt i ångesten
och plågorna kunde hon tala med sin unga vårdarinna
om »Kristi kärlek, bästa kärlek, tidens, evighetens ljus».
Den 31 december 1865 slöt Fredrika Bremer sina ögon
för alltid.
På hennes kors å Österhaninge kyrkogård stå
inristade dessa ord: »När jag ropade till Herren, frälste
Han mig ur all min nöd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
