Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inackorderingen inbragte emellertid ingen förtjänst, och därför
upphörde man efter en tid med den.
Så småningom blev det klart för Runeberg, att han ej
skulle kunna hålla ut med arbete på så många olika håll,
och då ett lektorat i Borgå blev ledigt 1836, beslöt han
att söka detta.
Men då uppstod en livlig rörelse bland skaldens alla
vänner i Helsingfors, som ansågo Runebergs
förflyttning för en oersättlig förlust för universitetet, och
planer voro å bane att söka skapa en särskild, väl avlönad
befattning vid högskolan för hans räkning. Dessa
planer stötte emellertid på motstånd från skalden själv. Han
ville ej, att en undantagsställning skulle beredas honom,
och manligt och värdigt framlade han sina skäl, på
samma gång han uttalade sin tacksamhet.
Säkerligen var det dock ej med lätt hjärta Runeberg
mottog underrättelsen om sin utnämning till lektor i
Borgå. Ty få kunde äga en bättre, förtrognare,
ädlare vänskapskrets, än han hade i Helsingfors. Sedan
många år tillbaka bildade han tillsammans med en del
vänner det s. k. Lördagssällskapet, om vilket det blivit
sagt, att »det inneslöt allt, vad Finland en gång skulle
kalla sina yppersta». Bittert kände man där skilsmässan
från Runeberg, som hade en underbar förmåga att draga
människor till sig.
I början av sin vistelse i Borgå fick Runeberg ej så
mycken tid till diktning, ty skolan därstädes var i förfall,
och han ansåg det vara sin plikt att försöka göra, vad han
kunde för att få in en bättre anda där. Många roliga
historier berättas om det orubbliga lugn och den
fyndighet Runeberg lade i dagen, och hur han just därmed
betvingade de oroliga elementen. En av de första
dagarna han skulle tjänstgöra beslöto gymnasisterna i en
avdelning att se, »huru mycket den nye tålde». De
staplade upp sina mössor på den plats, där han skulle sitta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
