Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zacharias Topelius. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt att hälsa på farbror Topelius. En rätt lustig historia
berättas från ett besök i Helsingfors, som Topelius
gjorde. En gång hade han ringt på orätt dörr i en
trappuppgång. En fru, som han ej kände, öppnade, och han ville
genast med en ursäkt draga sig tillbaka. Men därav blev
intet. Hastigt hade han upptäckts av några barn i
tamburen, de kände igen honom, i blinken var han omringad
och med milt våld ledd in i tamburen, pälsen måste av,
och »sagornas stora farbror» fann sig plötsligt sittande
i ett soffhörn med småttingarna omkring sig!
Det var ju klart, att det finska folket gärna ville
högtidlighålla bemärkelsedagarna i Topelius7 liv. Hans
sjuttionde födelsedag, den 14 januari 1888, beredde man
sig en längre tid förut att fira överallt i Finland. När man
ser, huru stilla och ödmjukt skalden mottog allt det pris
och lov, som höjdes till hans ära, kommer man att tänka
på de vackra ord han uttalar i dikten Johan Ludvig
Runeberg inför sitt rykte:
»Det lilla blott med välbehag
sig solar i sitt eget jag.
Det stora, ja det största vet
att ovan det står evighet,
att all vår kraft, vår ära all
är blott den lilla bäckens svall,
som en sekund i barnsligt brus
får återspegla himlens ljus.»
På själva den stora festen i Helsingfors vände han
tankarna och sinnena bort från sig själv till dem, som
han kallade »de glömda arbetarna», dem, som troget
fylla den livsuppgift Gud givit dem, men som, därför
att de arbeta i skuggan, få framleva sitt liv utan
uppmuntran och erkännande.
»Jag har fått erkännande nog och mer än nog»,
slutade han, »men kommen ihåg de glömda arbetarna!»
Den dagen lades också grunden till en fond, varav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
