Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Pojken, som åt kapp med jätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som var liten till växt, ändock kunde förtära så mycket.
Pojken genmälte: »Far! det vill jag gerna lära er. När
jag ätit så mycket mig lyster, ristar jag upp magen, så
kan jag äta ännu lika mycket.» Vid dessa ord tog han
en knif och skar upp väskan, så att gröten rann ut.
Jätten tyckte, att detta var ett godt påfund, och ville
göra sammaledes. Men vid resen stack sin knif i magen,
begynte blodet rinna, och det lyktades inte bättre, än
att detta blef hans bane.
När nu jätten var död, tog pojken allt gods, som
fans i stugan, och drog sina färde. Och så ändas sagan
om den illmarige vallpojken och den dumme jätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
