Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Pojken, som stal jättens dyrgripar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
Pojken, som stal jättens
dyrgripar.
Från södra Småland.
et var en gång en fattig torpare, som hade
tre söner. De bägge äldsta följde sin fader
i skog och mark samt voro honom till bi¬
stånd vid hans arbete; inen den minste
pojken höll sig hemma hos mor och halp
henne i hennes sysslor. Härigenom blef
han ringa aktad af sina bröder, och de
gjorde honom orätt, när och hvar de
förmådde.
Det hände sig efter någon tid, att torparefolket dog,
och de tre sönerna skulle skifta sitt arf. Då gick, såsom
hvar man väl kan tänka: de äldre bröderna togo det,
som var af något värde, och lemnade intet åt sin yngre
bror. När nu allt annat var skiftadt, återstod endast
ett gammalt söndersprucket degtråg, som ingendera ville
ega. Då sade en af bröderna: »Det gamla träget kan
vara
lagom åt vår yngste bror; han bakar och slabbar
så gerna.» Ja, pojken tänkte väl, att detta var en ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
