- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
14

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Pojken, som stal jättens dyrgripar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H POJKEN, SOM STAL JÄTTENS DYRGRIPAR.
dotter skulle fa lefva utan man, och han sjelf aldrig få
någon måg, som kunde ärfva riket.
När pojken hörde allt talet härom, tänkte han vid
sig sjelf, att det väl vore värdt ett försök att vinna den
fagra konungadottern. Han gick så en dag inför konun¬
gen och anmälte sitt ärende. Men konungen blef vred
och sade: »Huru vill du, som är en ringa sven, tänka
utföra det, som ingen kämpe hittills mäktat.» Pojken
stod likväl fast vid sin mening och bad om lof att
försöka sin lycka, och när konungen såg hans dristighet,
lät han fara sin vrede och gaf honom orlof. Han til¬
läde: »Det gäller ditt lif, och jag ville ogerna mista dig.»
Dermed skildes de ifrån hvar andra.
Pojken gick nu till sjöstranden, uppsökte sin båt
och såg noga om den på alla sidor. Derefter rodde han
tillbaka öfver sjön och lade sig om natten på lur invid
jättens stuga. Men om morgonen, innan dager var ljus,
gick resen på sin loge och tröskade, så att det dönade
i bergen vida omkring. När pojken hörde detta, ploc¬
kade han en hop småstenar i sin väska, kröp upp pä
logetaket och gjorde sig ett litet hål, så att han kunde
se ned. Han såg då, att jätten bar sitt gyllene svärd
vid sidan, men svärdet hade en så underlig egenskap,
att det klingade högt, hvarje gäng han blef vred. Som
nu
jätten tröskade som bäst, kastade pojken en liten
sten, så att den föll på svärdet, hvarvid detta gaf en
stark klang. »Hvarför klingar du?» sade jätten misslynt,
»jag är ju icke vred.» Han tröskade åter; men rätt
som det var, klingade svärdet om igen. Jätten tröskade
ä nyo, och svärdet klang för tredje gången. Då blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free