- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
18

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Pojken, som stal jättens dyrgripar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tg POJKEN, SOM STAL JÄTTENS DYRGRIPAR.
sig på brunns-karet, och just lutade sig ned for att vinda
upp vatten, var pojken framme, fattade käringen i
fotterna, vräkte henne hufvudstupa i brunnen och grep
den vackra lyktan. Derefter flydde han sin kos och
kom lyckligen öfver sjön. Imellertid satt jätten och
undrade, att hans hustru dröjde så länge borta. Slut¬
ligen gick han ut, för att se efter; men hon syntes icke,
fastän han hörde henne plaska ner i brunnen. Han för¬
stod nu, att hon fallit i vattnet, och halp henne med
stor nöd åter upp på det torra. »Men hvar i all verl-
den är min guldlykta?» ropade jätten, så snart käringen
något kommit sig före. »Jag vet inte,» svarade jätte-
qvinnan: »men det var någon, som grep mig i fotterna
och kastade mig i brunnen.» Då blef jätten illa till
mods och suckade och sade: »Ve mig! Tre af mina
kostbarheter äro redan sin kos. Nu har jag intet qvar,
utom min guldharpa. Men den skall han slippa, den
tjufven, hvem han ock är. Jag vill läsa harpan inom
tolf låsar.»
Medan nu jätten läste in sin harpa inom tolf låsar,
satt pojken på andra landet och gladde sig, att allt hade
hittills gått så väl. Men det svåraste var igen, och huru
han grundade, kunde han inte grunda ut, huru han skulle
få jättens guldharpa. Han beslöt derför att fara till¬
baka öfver sjön till jättestugan och der afbida, om någon
lägenhet kunde yppa sig.
Sagdt och gjordt; pojken rodde öfver sjön och lade
sig på lur. Men huru det nu bar till, var jätten väl pä
sin vakt, blef pojken varse samt sprang hastigt fram
och grep honom. »Så har jag dig nu, din tjuf,» sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free