- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
19

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Pojken, som stal jättens dyrgripar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POJKEN, SOM STAL JÄTTENS DYRGRIPAR.
,9
jätten förgrymmad; »det är ingen annan än du, som
stulit mitt svärd, mina tre guldhönor och min gyllene
lykta.» Då blef pojken rädd; ty han trodde, att hans
sista stund var kommen. Han svarade ödmjukt: »Låt
mig behålla lifvet, kära far! Jag skall aldrig komma här
mera.» »Nej», genmälte jätten, »det skall gå dig, så¬
som det gått de öfriga. Ingen slipper lefvande ur mina
händer.» Resen stängde så in pojken på en stiga samt
gaf honom nötkärnor och söt mjölk, att han måtte blifva
väl gödd, innan han skulle slagtas och uppätas.
Pojken satt nu fången, åt och drack och gjorde sig
goda dagar. När det sä lidit någon tid bortåt, ville
jätten veta, om han ännu blifvit fet, och gick derför till
stigan, borrade hål i väggen och befalte pojken räcka
fram ett finger. Men denne förstod hans onda mening
och räckte i stället fram en nyskalad alepinne. Som nu
jätten skar deri, så att den röda safven droppade utur
trädet, tänkte han vid sig sjelf, att pojken väl ännu
måtte vara
mycket mager, efter som han kändes sä
hård i hullet. Han lät derför gifva sin fånge ännu
mera söt mjölk och nötkärnor än tillförne.
Någon tid derefter gick jätten åter till stigan och
sade, att pojken skulle sticka ut sitt finger genom borran
pa väggen. Ja, nu räckte pojken fram en kålstjelk, och
jätten skar deri med sin knif. Då menade tussen, att
hans fånge måtte vara tillräckligt gödd, efter som han
hade så löst hull.
När så morgonen kom, sade jätten till sin hustru:
»Mor, nu är pojken väl fet; tag honom derför och stek
honom i ugnen! Imellertid vill jag fara bort och bjuda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free