- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
20

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Pojken, som stal jättens dyrgripar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 POJKEN, SOM STAL JÄTTENS DYRGRIPAR.
våra fränder på gästabud.» Ja, käringen lofvade göra
såsom hennes man hade sagt. Hon eldade så ugnen
mycket varm, och grep pojken for att steka honom.
»Sätt dig på kakspaden!» sade jättegumman; och pojken
gjorde så. Men vid det käringen lyftade på grissel-
skaftet, tumlade han alltid ned, och så gick det väl tio
gånger. Slutligen blef jätteqvinnan vred och bannades
öfver hans oskicklighet; men pojken ursäktade sig, att
han icke visste, huru han rätteligen borde sitta. »Vänta,
jag vill lära dig», sade käringen och satte sig sjelf på
grisselspaden, med krökt rygg och hopdragna knän.
Knappast hade hon väl kommit dit, förr än pojken fat¬
tade skaftet, skjutsade käringen in i ugnen, och tillslöt
ugnsdörren. Derefter tog han jätteqvinnans skinnpels,
stoppade honom med halm och lade på sängen, grep
så jättens stora nyckelknippa, öppnade de tolf låsarne,
knep den fagra gullharpan och ilade ned till sin båt,
som stod gömd i vassen vid sjöstranden.
Efter någon stund kom jätten hem igen. »Hvar
kan väl mor
vara», tänkte han vid sig sjelf, när hans
hustru icke syntes till; »jaså, hon har lagt sig att hvila
en stund, det kunde jag väl tänka.» Men huru länge
käringen nu sof, ville hon likväl icke vakna, ehuru gilles¬
gästerna snart voro att förvänta. Jätten gick så att
väcka henne och ropade: »Vak upp, mor!» Men ingen
svarade. Han ropade andra gången, men ännu intet
svar. Då blef jätten misslynt och ruskade häftigt på
skinnpelsen, som låg i sängen, och märkte nu, att det
inte var hans gumma, utan en halmkärfve, hvarofver
man
dragit hennes kläder. Då blef jätten förfärad och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free