- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
36

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Guldhästen, månlyktan och jungfrun i trollburen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULDHÄSTEN, MÅNLYKTAN
36
jätten väl kunde hafva något svek i sinnet, och ville
derför icke gifva sig i hans våld. Pojkarne höllo så
råd med hvar andra. Den äldste sade: »Jag tror vi ga
med honom.» »Nej», svarade den yngre, »jag tror det
är bäst vi låta bli.» Den äldste invände: »Vi kunna ju
följa med; och om der icke är godt, gå vi väl dädan.»

Jätten ville nu veta, om pojkarne ville komma med
honom eller icke. »Ja, visst komma vi,» svarade den
äldre; och så följde bröderna med jätten hem till hans
stuga.
När de kommit fram, förde jätten dem in i en liten
kammare och gaf dem så mycket mat, att de aldrig
haft det bättre; derefter gick han ut och stängde igen
dörren. Då sade den äldre pojken: »Var jag inte klok,
jag, som ville följa med? Nu hafva vi det godt och
slippa gå omkring i bygden och tigga.» Den yngre sva¬
rade: »Vi ha ännu icke sett huru det lyktas; ty nu äro
vi instängda och få inte gå och komma, såsom vi sjelfve
vilja». Men den äldre pojken ville inte lyssna till hans
tal, utan lade sig att sofva, medan den yngre stälde
sig på lur vid dörren, för att speja hvad som tilldrog
sig utanför. Och så gick det i flera dagar; bröderna
hade ingen brist på mat, men höllos allt jämt innestängda.
En qväll, när pojken efter sin vana stod och tittade
genom en springa på väggen, märkte han, huru jätten
kom in i stugan och begärde fram mat. Medan resen
åt, sporde han sin hustru, om icke de bägge pojkarne
snart voro tillräckligt gödda. Jätteqvinnan svarade: »Den
ene är hullig nog; med den andre är det, som det kan.»
Jätten sade: »Mig tyckes att de borde vara feta, om du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free