- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
38

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Guldhästen, månlyktan och jungfrun i trollburen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38 GULDHÄSTEN, MÅNLYKTAN
nu lägga sig i sängen, lade sig sjelf bredvid och insom¬
nade hårdt. Men när det led emot midnatt, steg den
yngste pojken upp och lade sitt eldstål öfver jättekonans
hufvud; ty han visste väl, att stål har makt öfver alla
troll, så att om det lägges Öfver dem medan de sofva,
kunna de inte vakna förr än dager blir ljus. Ja, kärin¬
gen föll strax i en djup sömn och sof till andra dagen;
men pojken väckte sin broder och smög med honom ut
ur
stugan, hvarefter bröderna skyndsamt lupo sina färde.
Emot dagningen kommo de till en stor gård; der
klappade de på och bådo få läna hus. Bonden i går¬
den sporde hvarifrån de voro, eftersom de kommo så
sent till herberge, och bröderna förtäljde honom sitt
äfventyr, huruledes de med stor nöd hade flytt ifrån
jätten. Dä undfick bonden dem väl med både mat och
dryck och hvad annat de behöfde och sade: »Icke många
äro de som uied lifvet kommit ur jättens våld. Akten
er allenast, att han inte åter lockar eder. Men kommen
i hog att han har ingen makt, så länge I ej gån öfver
det breda diket, som löper mellan våra åkrar.» Ja,
pojkarne tackade bonden for hans goda råd och lofvade
i allt göra såsom han hade sagt.
Fram mot middagstiden kom jätten ridande på sin
guldhäst och stannade invid det breda diket, och hästen
hade gyllene hår och var så grann, att det blänkte och
skimrade hvar han gick fram. När nu resen fick se de
bägge pojkarne, ropade han och sporde, hvarför de
lupit ifrån honom, och bad så vackert: »Följen mig till¬
baka, små piltar! åt den ene af eder vill jag gifva min
guldhäst, och den andre skall få så fager en kungadotter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free