- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
41

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Guldhästen, månlyktan och jungfrun i trollburen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH JUNGFRUN / TROLLBUREN. 4£
ifrän den dagen steg hofmannen allt mera i gunst hos
sin herre. Men stallsvennen harmades öfver hans stora
lycka och unnade sin broder intet godt.
En dag gick konungen åter igen till stallet, för att
skåda sina fålar, såsom hans sed var. När han skådat
dem alla rundt omkring stannade han vid jättens guld¬
häst, klappade honom på länden och talte till sina män:
»Sägen mig, hvar i verlden såg man väl en sådan kost¬
barhet som denna?» Männen jakade att dess like näppe¬
ligen stod till finnandes. Men den svekfulle stalldrängen
var genast redo och sade: »Herre, konung! visserligen
är eder guldhäst en sällsynt klenod; men jag vet en
annan dyrgrip, som vida öfvergår honom i kostbarhet.»
Vid detta tal blef konungen uppmärksam och sporde,
hvarom frågan var. Då begynte stallsvennen orda både
vidt och bredt om den sköna lyktan, som sken klarare
än månen i dess fylle. Konungen återtog: »Hvar finnes
den lyktan och hvem kan skaffa mig henne?» Stall¬
svennen sade: »Jag tror icke någon kan skaffa eder den
lyktan, utom min broder. Han lärer ock bäst veta hvar
hon finnes.» Konungen fick nu en stor lust att ega
månlyktan, hvarom han hörde talas, och befalte hof¬
mannen draga bort och hemta henne. Ja, hofmannen
var inte mycket rädd; likväl hade han hellre stannat
der han var. Men stallsvennen gladdes i sitt falska hjerta
och menade, att hans broder näppeligen skulle återkom¬
ma ifrån den färden, såsom förra gången.
Hofmannen rustade sig nu till och begaf sig på väg.
När han kom till bondens gård, gick han in, tackade för
sist och bad om ett godt råd, huru han skulle erhälla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free