- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
42

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Guldhästen, månlyktan och jungfrun i trollburen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULDHÄSTEN, MÅNLYKTAN
42
jättens månlykta. Ja, bonden undfick honom på det
bästa och lofvade bistånd i allt hvad han kunde. När
de så hade samspråkat, tog hofmannen farväl och gaf
sig ensam pä färd till den grymme jätten.
Fram på aftonen, sedan det blifvit skumt, kom resen
hem ur
skogen. Han hade varit borta hela dagen och
var mycket hungrig. När han lyktat sitt qvällsmål,
bad han om vatten, men trälqvinnan hade förgätit hemta
det. Då blef jätten misslynt och sade: »Har du glömt,
att jag vill dricka, hvarje gång jag har ätit?» Qvinnan
undskyllade sig, att det var så mörkt, hon kunde icke
hitta vägen till källan. »Tag då min månlykta,» röt
jätten med vred stämma. Ja, detta lät hon icke säga
sig två gånger, utan ryckte månlyktan ifrän väggen
och skyndade bort till källan. Men hennes färd aflopp
mot förmodan; ty vid det hon lutade sig ned, var hof¬
mannen till reds, grep henne i fotterna och stälde henne
på hufvudet i brunnshålet. Derefter tog han den fagra
lyktan, som sken likt månen i dess fylle, och lopp hastigt
derifrån. När han så kom uti bondens gård, blef der
en stor glädje att hans företag hade lyckats. Men hof¬
mannen ville icke länge dväljas der, utan gjorde sig
genast redo och for till kungsgården. Här blef en stor
undran öfver den kosteliga månlyktan, och mest af
alla förundrade sig konungen sjelf, och efter den dagen
blef hofmannen ännu mera kär för sin herre, så att
han aktades ypperst vid hela hofvet. Men stallsvennen
fattade ännu större afund mot honom i sitt hjerta
och tänkte allt jämt på råd, huru han skulle förderfva
sin broder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free