- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
57

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Pojken, som frälste konungens tre döttrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNGENS TRE DÖTTRAR. 57
nekade härtill och menade, att hans bistånd var en ringa
ting, som icke vore värd att tala om. Han grep så
några perlor och prydnader, hvilka hafstrollet hade burit,
tog ett höfviskt farväl af konungadottern och gick
skyndsamt sina färde.
Allt medan striden stod var skräddaren, uppe i gran¬
toppen, nästan halfdöd för ångest och räddhoga, men nu,
när all fara var öfver, kröp han hastigt ned af trädet,
drog sin värja och tvingade konungadottern göra ed,
att han och ingen annan varit den som frälsat henne.
Ja, prinsessan var inte mycket villig härtill; men hon
räddes för sitt lif och tordes icke neka. Skräddaren
förde henne så till kungsgården, hvarest de mottogos
med stor fröjd och hedersbevisning, och der anrättades
ett ännu ypperligare gästabud, än som varit dagen till¬
förne. Men skräddaresvennen sattes närmast intill ko¬
nungen och hölls af alla i stor ära och vördnad, och
sjelf talade han många stolta ord och rosade mycket
sina manliga bedrifter.
Tredje dagen skulle den yngsta konungadottern
föras ut till hafstrollet. Då blef en ännu större sorg
än tillförne, icke blott öfver konungens gård, utan öfver
hela riket; ty alla höllo prinsessan kär, för hennes fäg¬
rings och mildhets skull. Många satte nu sin lit till den
manhaftige skräddaren, att han skulle frälsa konunga¬
dottern, såsom han frälst hennes systrar; men prinsessan
sjelf ville inte låta trösta sig, utan grät bitterligen. Hon
fördes derefter till hafvet och satte sig på hafsstranden.
Men skräddaresvennen glömde alla sina stora löften och
kröp upp i den höga granen, såsom han var van att göra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free