- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
59

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Pojken, som frälste konungens tre döttrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNGENS TRE DÖTTRAR. 59
sorg, rördes hjertat i hans bröst, ty så vänt ett vif hade
han aldrig sett tillförne. Han frågade: »Finnes då i
hela er faders rike ingen man och kämpe, som kan frälsa
edert lif?» »Jo», sade prinsessan, »det sitter en man-
haftig skräddare uppe i denna gran. Han har lofvat frälsa
mig, såsom han frälsat mina bägge systrar.» Vid dessa ord
vände pojken sig om och såg, hvarest skräddaren satt
högst i toppen af trädet. Då log han och sade: »Adla
jungfru! sätten icke eder lit till en sådan kämpe. Men
om I viljen löska mig en stund, skall jag for eder våga
mitt lif.» »Det vill jag gerna göra», svarade konunga¬
dottern, ty hon höll svennen kär, för hans hurtighets
skull. Då talade pojken till sin hund och sade: »Liten
Trogen, sitt troget på vakt!» Derefter lade han sitt huf-
vud i jungfruns knä och sof en blund, medan hon loskade
honom. Men när konungadottern blef varse trådarne,
hvilka hennes systrar hade flätat i pojkens hår, drog
hon likaledes en silkestråd utur sin skarlakanskappa och
band den oförmärkt ibland svennens lockar.
I det samma begynte Trogen skälla, och det hördes
ett starkt gny ifrån hafvet. Då sade svennen: »Det är tid
att stiga upp. Skon jungfru! gifven mig edert förkläde,
vi torde kunna få gagn deraf.» Ja, konungadottern gjorde
såsom han bad, och pojken skar med sitt svärd klädet
i tolf stycken. Nu blef ett hiskeligt dön i vattnet, så
att böljorna drefvos högt upp på torra landet, och fram
kom ett förfärligt hafstroll, som hade tolf hufvuden,
det ena styggare till åsyn än det andra. Trollets hund
var stor som den största tjur. Trollet sporde: »Hvar är
prinsessan, som blifvit mig lofvadr» Pojken svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free