Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vallaremannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ’ VALLAREMANNEN.
daggigt under de löfviga träden; men nu var daggen
borta, marken torr, och graset nedtrampadt. Detta kom
vallpojken sällsamt före, och han undrade hvem det
kunde vara, som trådt i gröngräset. I det samma märkte
han någonting, som låg och glimmade mot solen. Ja,
pojken sprang dit för att se efter och fann ett par
små, små skor af det allra hvitaste glas. Då blef han
åter förnöjd, glömde sin hunger och lekte hela dagen
med de små glasskorna.
Da gaf pojken tillbaka dc sina glasskorna.
Om qvällen, när sol gick i skog, lockade vallpojken
sitt fä och dref till bys. När han hade kommit ett
stycke på vägen, mötte honom en liten, liten gosse, som
helsade så vänligt: God qväll!» »God qväll igen», hel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
