- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
72

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vallaremannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72 VALLAREMANNEN.
inte. Då sade gubben: »Gif mig åter min pingla, och
jag vill här gifva dig en annan, hvarmed du kan locka
ditt fä; dertill skall du få Önska dig tre önskningar.»
Ja, detta tyckte pojken vara ett godt vilkor, och han
lemnade pinglan åt gubben, sägande: »Efter som jag dä
får önska mig hvad jag vill, så önskar jag mig först
och främst att bli konung, och så önskar jag att få en
stor kungsgård, och så önskar jag att vinna en fager,
fager drottning.» »Ja», sade gubben, »du önskar, min
sann, inte små önskningar. Men lägg nu väl på minnet
hvad jag säger dig. I natt, medan alla sofva, skall du
gå hemifrån, tills du kommer till en kungsgård, som
ligger rätt nordan ut. Här har du en pipa af ben. Om
du kommer i nöd, så blås deruti. Kommer du åter i
stor nöd, blås om igen. Men kommer du tredje gången
i rätt stor farlighet, bryt då sönder pipan, och jag vill
hjelpa dig, såsom jag har lofvat.» Ja, pojken tackade
mycket för gubbens föräringar, och så gick elfvekonun-
gen sina färde. Men vallpojken vände hemåt och gladde
sig vid tanken att snart slippa gå och valla fä åt sin
elaka styfmoder.
När pojken kom till bys var det redan mörkt, och
styfmodern hade länge väntat hans hemkomst, så att
hon var mäkta förbittrad. Den stackars gossen fick
derför hugg i stället för mat. »Åh! detta räcker väl
inte så länge», tröstade han sig likväl, vid det han smög
upp på hoskullen. Derefter lade han sig att hvila och
sof en kort blund. Men vid midnattstid, långt innan
hanen gol, steg han tyst upp, smög så bort ifrån går¬
den och begynte sin färd rätt nordan ut, såsom elfve-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free