Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vallaremannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALLAREMANNEN.
^3
mad och utbrast: »Tvy vare dig, ditt arga troll!» och
vid han talade, voro hans ögon så bistra, att han såg
tvärs igenom rustningen. Men vallaren räddes intet,
utan sade: »Här skall du strida med mig om din fagra
brud,» och vid han drog sitt svärd, flammade det rätt
som en eldslåga. Då vardt jätten förfärad och blek¬
nade till jord. Men vallaren gick dristigt fram och
svingade sitt svärd och gjorde ett väldigt hugg, så att
jättens hufvud skildes ifrån kroppen, och detta blef
jättens bane.
Nu kan man veta, att bröllopsgästerna blefvo
rädda, så att de foro åt hvar sitt håll; men konunga¬
dottern lopp fram och tackade den raske vallaremannen,
att han frälst hennes lif. Derefter gingo de ned till
sjöstranden, lossade jättens förtrollade skepp och rodde
bort ifrån ön. När de så kommo hem till kungsgården,
vardt der en stor glädje och fröjd, att konungen hade
återfått sin enda dotter, som han sörjt så länge. Och
der tillreddes ett präktigt bröllop, och vallaremannen
fick den fagra konungadottern. Sedan lefde de lyckliga
och förnöjda i många, många år, och sågo både barn
och blomma. Men pinglan och den sönderbrutna ben¬
pipan förvaras till en hugkomst på kungsgården, ja,
ännu i denna dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
