Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Ungdomslandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSLANDET.
94
Prinsen ville nu vända tillbaka; men han kunde icke
så lätt öfvervinna sin åtrå att ännu en liten stund se
sig om i det förtrollade slottet. Han fortsatte derför
sin vandring ur rum och i rum, ur sal och i sal, och
tyckte att den ena alltjämt öfverträffade den andra.
Ändteligen kom han i ett rum, som framför alla de
Öfriga var smyckadt med guld, silfver och ädla stenar.
Midt i det präktiga rummet stod en säng, bäddad med
blåa silkesbolstrar, och på bädden slumrade en mö, så
ljuf och så fager, att väl aldrig någon sett hennes like
i verlden. Då rördes hjertat i prinsens bröst, och han
glömde både himmel och jord, och sin faders grå hår
och den vise hvalens varningar, och lade sig så i fam¬
nen hos den fagra konungadottern.
När prinsen hade sofvit en liten ljuflig blund och
skulle gå sin väg, tycktes honom att han väl borde låta
mön veta, hvem det var som hade njutit hennes ynnest.
Till den ändan skref han på väggen, att Prins Venius af
Engeland hade varit der, och ilade så bort ur slottet.
Det var också hög tid; ty knappast hade han gått
igenom borgporten, förr än allt vaknade ur sin dvala;
djuren röto, vapen slamrade, och hela borgen blef upp-
fyld af lif och rörelse. Men prinsen satte sig hastigt
upp på hvalens rygg, och så bar det af som en blåst
öfver böljorna.
De färdades så någon stund och kommo ut på det
villande hafvet. Då sänkte sig hvalen plötsligt ned
under vattnet och drog prinsen med sig. När de åter
kommo upp, var prinsen mycket förfärad och tänkte, att
han varit nära sin sista stund. Hvalen sporde: »Blef du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
