- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
100

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Ungdomslandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I00 UNGDOMSLANDET.
När nu den präktiga skeppsflottan kom utanför sta¬
den, blef mycken oro och uppståndelse derinom; ty alla
trodde, att det var en fiendtlig härsmakt. Men konunga¬
dottern lade till vid bryggan och skickade sändebud till
konungen, att hon ville träffa prins Venius. Dä vardt
konungen mycket bekymrad; ty han mindes väl, att
prinsen blifvit kastad för vilddjuren, ehuru han icke ville
bekänna det. Han höll så råd med sina män och öfver-
lade hvad nu vore att göra; men ingen visste hjelp i en
slik farlighet. Slutet blef, att konungen skulle skicka
sin äldste son, efter som han icke kunde skicka den
yngste, och der affärdades bud till konungadottern, att
prins Venius skulle komma den nästa dagen.
Arla om morgonen lät prinsessan breda gyllene
täcken öfver vägen och satte sig sjelf med sin lille son
på skeppsbryggan, för att mottaga konungasonen. När
det så lidit en stund, kom den äldste prinsen ridandes
ut ur staden och aktade fara ned till skeppen. Vid han
nu fick se hvad präktiga tyger voro bredda uppå vägen,
undrade han Öfver all denna rikedom och höll åt sidan,
att icke hans gångare skulle trampa en så dyrbar väf-
nad. Han kom så ned till skeppsbryggan, der konunga¬
dottern satt i högsätet, omgifven af allt sitt folk. Men
när den lille pilten såg honom varligt skrida fram öfver
bryggan, ropade han med ifver: »Icke är denne min
fader»; äpplet i gossens hand satt ock qvar såsom till¬
förne. Då måste prinsen vända hem, med ringa heder
och oförrättadt ärende; men prinsessan lät förkunna, att
hon icke skulle fara dädan, innan hon hade funnit den
rätte prins Venius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free