- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
105

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De tre storgummorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE TRE STORGUMMORNA. l0-
dcrför omkring i rummet och bara grät, ideligen grät.
Rätt som det nu
var, Öppnades dörren så sakta, så sakta,
och der trädde in en liten, liten gumma, af sällsamt
utseende och med ännu sällsammare åthäfvor. Den lilla
gumman hade ofantligt stora fotter, så att hvem som
såg det måste undra derofver. Hon helsade: »Guds
fred!» »Guds fred igen!» svarade konungadottern. Gum¬
man
sporde: »Hvarför är sköna jungfrun så sorgsen i
q väll?» Prinsessan svarade: »Jag må väl vara sorgsen.
Drottningen har befalt mig spinna ett pund lin. Om
jag inte har gjort det i morgon, när dager blir ljus,
mister jag konungasonen, som jag håller så hjerteligen
kär.» Gumman tog till orda: »Var tröst, sköna jungfru!
är det intet annat, så kan jag hjelpa er. Men då skolen
I uppfylla en bön, som jag nu vill nämna.» Vid detta
tal blef prinsessan Öfvermåttan glad och frågade efter
den gamla qvinnans begäran. »Jo», sade gumman, »jag
heter Storfota-mor. Och jag vill inte ha annan lön för
mitt bistånd, än att jag får vara med på edert bröllop;
ty jag har inte varit på något bröllop, allt sedan drott¬
ningen er svärmor stod brud.» Ja, konungadottern sam¬
tyckte gerna till denna begäran, och så skildes de ifrån
hvar andra. Gumman gick sina färde, som hon hade
kommit; men prinsessan lade sig att sofva, ehuru det
icke kom någon blund i hennes ögon under hela Guds
långa natten.
Arla om morgonen, innan dagen grydde, öppnades
dörren, och Storfota-mor trädde åter in. Hon gick nu
fram till konungadottern och räckte henne en knippa
garn; men garnet var hvitt som en snö och grant som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free