- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
108

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De tre storgummorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jog DE TRE STORGUMMORNA.
rade, att så var, och räckte fram den fina väfnaden.
Drottningen måste så gifva sig till freds för andra gån¬
gen; men prinsessan kunde både se och märka, att hon
inte gjorde det af god vilja.
Konungadottern tänkte nu, att hon skulle slippa
vidare prof. Men drottningen var af en annan mening,
ty efter en stund lät hon skicka väfven ned till jungfru¬
stugan och sade, att prinsessan skulle sömma den till
skjortor åt sin fästeman. Skjortorna borde vara färdiga
innan sol gick upp, eljest skulle jungfrun aldrig hoppas
få konungasonen till gemål.
När prinsessan åter blifvit ensam, vardt hon illa till
mods, ty hon visste väl, att hon icke kunde sömma
drottningens väf, och ville dock inte mista den unge
prinsen, som hon höll så kär. Hon vankade derför
omkring i rummet och fälde modiga tårar. Rätt som
det nu
var, öppnades dörren så sakta, så sakta, och der
trädde in en mycket liten gumma, af underligt utseende
och med ännu underligare later. Den lilla gumman
hade en ofantligt stor tumme, så att hvar man som såg
den måste undra deröfver. Hon helsade: »Guds fred!»
»Guds fred igen!» svarade konungadottern. Gumman
sporde: »Hvarfor är skona jungfrun så ensam och sorge-
full?» »Jo», sade prinsessan, »jag må väl vara sorgsen.
Drottningen har befalt mig sömma denna väf till skjor¬
tor åt konungasonen. Men om jag inte har gjort det
tills i morgon när sol går upp, mister jag min fästeman,
som jag håller så hjerteligen kär.» Dä tog den lilla
qvinnan till orda: »Var tröst, sköna jungfru! är det inte
annat, så kanske jag kan hjelpa eder. Men då skolen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free