- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
117

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Kattenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KATrENBORG.
ny
på sin vakt, huru den främmande jungfrun betedde sig
i allting annat.
Dagen derefter skickade drottningen till sin gäst en
präktig kjortel, som var stickad med silke och hade ett
långt, långt släp, såsom det brukas af förnäma qvinnor.
Ja, torparefiickan tackade för den goda gåfvan och tänkte
intet vidare derom; men katten var till städes och nyr-
nade sin matmoder, att den gamla drottningen å nyo
ville försöka henne. När det så lidit en stund, frågade
drottningen, om icke prinsessan ville följa henne på en
lustvandring. Torparefiickan samtyckte härtill, och de
begåfvo sig på väg. Vid de nu kommo ut i trädgården,
voro hoftärnorna mycket rädda att smutsa sina kjortel-
fållar, ty det hade regnat om natten; men den främ¬
mande jungfrun vandrade sin väg utan att bry sig om,
att hennes långa klädning släpade på marken. Då sade
drottningen: »Kära prinsessa! akten eder kjortel.» Tor-
paredottern svarade stolt: »Ah, här måtte väl finnas
flera klädningar än just denna. Mycket bättre hade jag,
när jag var i mitt slott på Kattenborg.» Nu kunde den
gamla drottningen icke tänka annat, än jungfrun var van
att alltid bära silkesommade kläder, och dömde häraf,
att hon måtte vara en konungs dotter. Drottningen lade
derför intet vidare hinder imot sin sons frieri, och
torparedottern gaf omsider äfven sitt ja och samtycke.
Det hände sig en gång, att prinsen och hans käresta
sutto och talades vid. Då tittade jungfrun genom vind¬
ögat och fick se, hvarest hennes föräldrar kommo löpande
utur skogen, käringen före med grytan och gubben efter
med slefven. Då kunde flickan icke hålla sig, utan brast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free