Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Kattenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KA TrENBORG. j 21
skolen I svara, att de tillhöra prinsessan på Kattenborg,
som åker vid prinsens sida. Om I det sägen, skolen I
blifva väl lönta; men om I gören imot mitt ord, vill
jag rifva eder så små, som löf ligga på mark om höste-
tid.» När skördemännen hörde detta, blefvo de mycket
häpna och lofvade säga, som katten hade begärt. Der-
efter lopp han sina färde. Men efter någon stund kom
konungasonen farande vägen fram med sitt följe. Vid
han nu såg de stora åkrarne, höll han stilla med sin
karm och sporde, hvem det var som rådde öfver de
sköna fälten. Skördemännen svarade, som katten hade
lärt dem: »Sädesfälten tillhöra den unga prinsessan på
Kattenborg, som åker vid eder s^da.» Nu blef konunga¬
sonen öfvermåttan glad; men torparedottern visste icke
rätt, hvad hon skulle tänka om allt som vederfarits dem
på resan.
Det var nu serla om aftonen, och prinsen stannade
med sitt följe för att rasta öfver natten. Men katten
rastade inte, utan lopp ideligen fram, intill dess han
kom till en stor borg, som var uppbygd med torn och
tinnar och stod uppå gyllene stolpar. Den präktiga
borgen tillhörde en grym jätte, som rådde öfver hela
ängden; men jätten var inte hemma. Katten gick så in
genom borgaporten och förbytte sig till en stor limpa.
Derefter satte han sig i nyckelhålet och bidade, att
jätten skulle komma hem igen.
Arla om morgonen innan dagen grydde kom jätten
lunkande utur skogen, men han var så stor och tung,
att hela jorden rystades under honom, när han gick.
Vid han nu kom till borgadörren, kunde han icke öppna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
