Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. De tre hundarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I28 DE TRE HUNDARNE.
sade gubben: »Väl tänker jag, att du blir nöjd med vär
handel, för det är inte med denna hunden som med
andra hundar. Han heter Håll, och livad helst du ber
honom hålla, det häller han, vore det än det grymmaste
troll.» Dermed skildes han och pojken åt, och pojken
tyckte, att lyckan den gången icke varit honom imot.
När det led på qvällen, lockade pojken sin hund
och dref galtarne hem ur skogen. Som nu gumman fick
veta, att hennes son hade bytt bort den grå galten för
en
hund, blef hon öfvermåttan vred och öfverföll poj¬
ken med hugg och slag. Ja, vallgossen bad henne gifva
sig till freds; men det halp inte, utan dess värre blef hon.
När så ingenting annat stod att råda, ropade pojken
sin hund och sade: »Håll!» Genast lopp hunden fram,
fattade i gumman och höll henne så fast, att hon icke
förmådde röra sig; men han gjorde henne för öfrigt in¬
gen skada. Käringen måste nu lofva sin son att låta
sig nöja med hvad som skett. Men gumman tyckte, att
hon aldrig lidit större skada, än när hon mistade den
feta galten.
Andra dagen gick pojken åt skogen, med sin hund
och sina bägge galtar. När han kom fram, satte han
sig ned och lekte på sin pipa, som hans sed var, och
hunden dansade dervid så konstigt, att det var stor
under att se
uppå. Bäst han nu satt, kom det gamla
gråskägget åter gåendes utur skogen och hade med sig
en annan hund, som icke var mindre än den förra. Vid
pojken fick se det vackra djuret, tänkte han för sig
sjelf: »Godt den som hade den hunden med till säll¬
skap här i ödemarken, då vore det ingen nöd!» När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
