Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. De tre hundarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X3o DE TRE HUNDARNE.
hund, som var lika stor med de andra. När nu pojken
fick se det vackra djuret, sade han till sig sjelf: »Tänk.
den som hade den hunden också till sällskap här i öde¬
marken, då vore det roligt att lefva!» Strax tog gub¬
ben till orda: »Ja, för den skull har jag kommit hit, att
jag vill bjuda dig min hund, ty jag kan väl märka, att
dig lyster gerna ega honom.» Pojken var genast redo
och gick in på handeln; han fick så den stora hunden
och gaf sin sista galt i stället. Men vid afskedet sade
gubben: »Väl tänker jag, att du blir nöjd med vår köp¬
slagan, för det är inte med denna hunden som med
andra hundar. Han heter Ly och har en så fin hörsel,
att han förnimmer allt som timar, vore det ock många
mil härifrån. Ja, han hör huru träden växa och gräsen
gro på marken.» Dermed skildes gubben och pojken.
Men pojken var glad i hugen och mente, att han nu
fått sådan hjelp, att han icke behofde rädas för någon¬
ting i verlden.
När så aftonen led och vallgossen drog hem till
sitt, blef hans moder mycket bedröfvad, att hennes son
hade sålt hela deras egendom. Men pojken bad henne
låta fara sin sorg, han ville nog laga, att hon icke skulle
lida någon brist. När så dagen grydde, drog han ut på
jagt med sina hundar, och när qvällen kom, vände han
åter hem med så mycket villebråd, som han orkade bära.
Slutligen var gummans visthus alldeles fullt med mat
och allsköns nödtorft. Då tog pojken ett kärligt farväl
af sin moder, lockade sina hundar och sade, att han
ville vandra ut i verlden och fresta, hvad lyckan kunde
beskära honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
