Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. De tre hundarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!40 DE TRE HUNDARNE.
Hände sig så en dag, medan de ännu voro på vä¬
gen, att de råkade tvänne vandringsmän, som färdades
samma led. De bägge främlingarne gingo i slitna klä¬
der, deras fotter voro sårade, och man kunde väl se
uppå hela deras skick, att de hade gjort en lång och
svår resa, Ja, svennen höll med sin karm och sporde,
hvilka de voro och hvadan de kommo. Främlingarne
svarade, att de voro prinsar, som dragit ut att leta efter
de tre bergtagna jungfrurna; men deras färd hade haft
liten framgång, så att de måste gå hem till fots, snarare
som stafkarlar än som konungasöner. När svennen
hörde detta, gjordes honom ondt om dem, och han frå¬
gade, om de icke hellre ville fara med honom. Ja, det
ville de så gerna. De färdades så till samman och
kommo slutligen i landet, som konungen, prinsessornas
fader, hade att råda öfver.
Men när prinsarne fingo veta, huru svennen hade
frälst de tre konungadöttrarna, fingo de en stor af
und och lade råd, huru de skulle svika honom och
sjelfve vinna ära och hyllest. När de så funno ett
lägligt tillfälle, kastade de sig plötsligen öfver honom,
grepo honom vid halsen och qväfde honom och lem-
nade honom i skogen såsom död. Sedan hotade de
prinsessorna med döden, om dessa inte ville aflägga
ed att förtiga hvad som skett. Som nu konunga¬
döttrarna voro i prinsarnes våld, tordes de inte neka.
Men det gjordes dem stor ynk om ungersvennen, som
for dem låtit sitt lif, och den yngsta prinsessan sörjde
honom af hela sitt hjerta, så att hon grät både dagar
och nätter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
