- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
141

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. De tre hundarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE TRE HUNDARNE. I4I
Sedan de bägge prinsarne hade dräpit ungersven¬
nen, drogo de gladeligen bort till kungsgården, och man
kan väl veta hvad fröjd der blef, att konungen fick
igen sina trenne döttrar. Under tiden låg den fattige
svennen uti skogssnåret såsom död. Men han var icke
alldeles öfvergifven, ty hans trogna hundar lade sig om¬
kring honom, värmde hans kropp mot kölden och
slickade hans sår. De vände icke åter härmed, förr än
deras herre slutligen qvicknade vid och kom till lifs
igen. När han så återfick helsa och krafter, begynte
han sakta vandra vägen fram, och kom efter många
vedermödor till kungsgården, hvarest prinsessorna bodde.
Men i kungsgården var stort gny och glam och
skämtan öfver hela gården, och ifrån konungasalen hör¬
des dans och lek och strängaspel. Då blef svennen
häpen och frågade, hvad allt detta månde betyda.
Tjenaren svarade: »Visst må du vara kommen långväga
ifrån, som inte vet, att konungen återfått sina döttrar
ur bergatrollens våld och att i dag står de bägge äldsta
prinsessornas bröllop.» Svennen sporde så efter den
yngsta prinsessan, om icke äfven hon stod brud; men
tjenaren svarade, att hon icke ville hafva någon man,
utan bara grät, och ingen visste orsaken till hennes
stora sorg. Då blef svennen glad igen; ty han kunde
förstå, att hans fästemö ännu var honom huld och
trogen.
Han gick så upp i borgstugan och lät säga konun¬
gen, att der var kommen en gäst, som bad få öka
bröllopsglädjen genom att visa sina hundar. Detta be¬
hagade konungen väl, och han befalte, att främlingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free