Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. De tre hundarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j42 DE TRE HUNDARNE.
skulle mottagas pä det allra bästa. Vid denne nu
trädde in i salen med sina tre hundar, blef der en stor
undran ibland hela bröllopsskaran öfver hans hurtighet,
och tycktes dem alla, att de aldrig sett en djerfvare
ungersven. Men de tre konungadöttrarna hade genast
igenkänt honom, sprungo derfor upp ifrån bordet och
flögo honom i famn. Då hade de bägge prinsarne
gerna velat vara långt derifrån. Men konungadöttrarna
förtäljde, huru svennen allena hade frälst dem och hvad
annat dem hade vederfarits, och uppsökte till dess mera
visso hvar sin guldring i hans hårlockar.
När så konungen hörde, att de bägge främmande
prinsarne farit med svek och skalkaränker, blef han
mycket vred och lät med skymf och nesa drifva dem
bort ifrån kungsgården. Men den raske ungersvennen
undficks med stor hedersbevisning, såsom han det väl
hade förskyllat, och samma dag stod hans bröllop med
den yngsta konungadottern. — Efter konungens död
blef han sedan korad till herre öfver landet och vardt
en båld och mäktig konung. Och der lefver han med
sin fagra drottning och styrer lyckosamt ännu i denna
dag. Sedan var jag inte med längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
